Gabriel Liljenström
THE OFFICAL HOMEPAGECopenhagen Climate Rally pictures!
Here are some pictures from the Copenhagen Climate Rally, Saturday the 12th of December 2009. It was a wonderful atmosphere with a lot of beautiful, creative and inspiring activities – au contraire to what most of the big newspapers claimed.
Hur gör man en ekofilm?
Trots den överväldigande sommarupplevelsen av att bada i en typisk svensk, igengrodd sjö börjar hösten redan närma sig i mitt huvud. Inte på ett metaforiskt, utan på ett i högsta grad gladlynt konkret och praktiskt plan. I höst börjar nämligen dokumentärfilmskursen på Färnebo Folkhögskolas filial i Göteborg! Målet är att producera ett antal kortare filmer, samtidigt som man fördjupar sig i ett klimatrelaterat ämne som får utgöra slutproduktionens tema. Jag håller redan nu på att klura på hur en bra klimatdokumentär skulle kunna vara och se ut och behöver givetvis er hjälp. Tipsa mig om vad ni skulle vilja se på duken eller på teverutan för att få er sporrade att börja agera mera för klimatfrågan!
LISA & PIU RECORD RELEASE!
With incredible reviews from the major papers in Sweden Lisa Isaksson & PIU relasese their first full length album on Subliminal Sounds Records. I had the wonderful opportunity to contribute with some violin on two of the tracks. Just the experience of playing in the retro-studio of Subliminal Sounds was overwhelming. Check it out on www.subliminalsounds.se
Here is the review from DN:s Malena Rydell:
“Att lyssna på vissa utgåvor från det lilla psykedeliska bolaget Subliminal Sounds är som att kliva in i Elsa Beskows sagovärld på Junibacken. Där kan man rida på en fladdermus eller se föreställningen ”Solägget och höga C”. Lisa o Pius debutalbum ”When this was the future” skulle vara ett utmärkt soundtrack när man besöker Hattstugan eller jagar bergtroll, ängsull och pissmyror.
En slingrande tvärflöjt kan vara mer skräckinjagande än Lars von Triers ”Antichrist”. Det går faktiskt inte att komma undan de (hotfulla) naturassociationerna när man lyssnar på den våg av folkpop som hämtar färg från Vashti Bunyan och Sandy Denny. Om det är bra gjort, som här, så sitter bilderna där som en barnteaterpjäs på näthinnan. Den väsenslika sångstilen, som Lisa Isaksson sannerligen bemästrar, och det nerviga gitarrspelet, får en att frysa mitt i den värsta sommarhettan.
Bästa spår: ”The party”
An Icelandic festival?
After the wonderful opportunity I had listening to Icelandic blues on the Inlandsbanefestivalen, I’m now determined to find a way to organize an Icelandic music festival in Stockholm or Gothenburg this winter. If you have suggestions, ideas or just want to help out, tell me and we’re a team!
On tour!
After an overwhelming experience from spending ten nights with five bands from five different countries I’m now prepared for the next act: Inlandsbanefestivalen II. Check it out on the facebook group Inlandsbanefestivalen!
Mot Färöarna
Nu börjar äventyret. Schelling hade sagt att jag lät viljan att längta gå före viljan att älska. Nåväl, låt så vara. Där inne: ett berg som vill bli fött.
En osannolikt bra bok
Garanterat strandsatt
Det tycks vara fransmännens last och gunst: att de aldrig kan göra konst utan att vara filosofiska. Hur de än försöker, likt Genet, Bataille, Chabrol eller Cocteau, göra uppror mot språket, mot normen, mot det pretentiösa eller mot det borgerliga, blir de likväl ett självklart ämne för de akademiska finsalongerna inom kort. När Michael Tournier kom ut med sin debutroman “Fredag eller Den andra ön” 1967, var syftet med all säkerhet inte att framstå som opretentiös och ofilosofisk. Tvärtom hade han mycket att få upprättelse för, han som aldrig lyckades med sin agrégation i filosofi och därför inte fick undervisa gymnasieelever i hans favoritämne. Istället tvingades han ägna en stor del av sitt liv åt radio- och tidningsmediet. (Tänk så annorlunda det där låter i vårt eget land – där medelmåttiga journalister tvingas undervisa på gymnasiet för att klara sig) Men så, vid drygt 40-års ålder, släppte Tournier denna litterära bomb mitt framför ögonen på Franska akademin och slog halva världen med häpnad.
Hur kan man göra en re-make så bra?, frågar jag mig utan att ha läst originalet, Defoes ”Robinson Crusoe”, i sin helhet. Allvarligt talat kommer jag dra mig in i det längsta för att ens kika på Defoes aristokratiska version från 1700-talets början, bara för att jag kommer vara tvungen att jämföra den med detta mästerverk. Här finns precis allting en läsare någonsin kan behöva. Här finns en öde ö och med den ett äventyr. Här finns en civiliserad man som tvingas bejaka naturens mest primitiva sidor, men som också försöker bemästra den. Här finns apokalyps, här finns livsbejakan, här myllrar det av segeltermer, botaniska termer, hantverksdetaljer och goda råd till den händige. Här finns till och med en hel del snusk! Men inte minst är detta en makalös exposé av inte bara språkets allra vackraste väsen (ta ett ord som alviol eller fotopsi eller tellurisk era t.ex.), utan också en makalös uppvisning av en briljant filosofisk skönlitteratur som gör honom ett gott sällskap till Sartre och Camus.
På något underligt sätt lyckas han på sina 230 sidor inspränga lika mycket fakta, inre monolog, bibliska citat och hissnande öden som Dostojevskij behövde 800 sidor för, utan att det känns vare sig framtungt, baktungt eller magstarkt. Att det krävs fransmän (och svenskar) för att lyckas med denna bedrift är ett vedertaget fenomen där ryssar, tyskar och amerikaner tävlat om vem som kan skapa de allra längsta och tegelstensliknande eposen (med undantag för Hemingway och Faulkner). Om jag tvingas välja en enda bok att ta med till en öde ö, är det denna öskildring. Om inte annat för att jag då skulle veta hur man gör terpentin av järnekar, eller odlar ris i djungelmarker.
